Min plan var ju att i september gå en del av Kungsleden (Abisko – Nikkaluokta) men tyvärr så passade det inte riktigt med jobbet vilket gör att jag får skjuta upp vandringen till nästa år. Istället har jag tänkt göra en liten minivandring på Sörmlandsleden under tre dagar i juli.

Fördelen med att gå i Abisko hade ju varit att jag varje natt sovit i en fjällstuga vilket inneburit att jag inte behövt ha med mig så mycket utrustning och även haft tillgång till en säng/vatten/spis varje natt. På Sörmlandsleden blir det lite mer hardcore då det blir att sova i vindskydd - så kanske är tre dagar tillräckligt och en bra uppvärmning inför nästa år.

Jag har tänkt gå sträckan Handen – Järna vilket är 6,3 mil och första dagen (Handen – Paradiset) får jag troligtvis sällskap. Men sedan vill jag gå själv, det är någonting jag sett fram emot och tror är bra för mig. Det bästa av allt är att jag jobbar tillsammans med en riktig vandringsexpert (som vandrat hela Kungsleden på 28 dagar), under våra lunch-promenader brukar jag pumpa henne på information för jag är riktigt grön på området. 

Det här kommer bli så himla bra hörrni!

Foton: Sörmlandsleden

Jag älskar listor. Och saker att se fram emot. Den här veckan är jag glad över:

- Att jag fick börja veckan med spinning för fantastiska Jessica.
- Att jag blev jag bjuden på middag på Vapiano.
- Att jag startade tisdagen med PT-lektion.
- Att jag är helt planlös efter jobbet idag – fantastiskt skönt.
- Att jag ska jag gå på kokosfest imorgon.
- Att jag beställt en knallig träningströja, har haft en svart period för länge nu.
- Att det är dryga veckan kvar till maran och att jag är fortfarande frisk (stor noja nu).
- Att jag har tränat rörlighet under Västerbron.
- Att jag slipper cykla till Åre (ser härligt ut, men låter jobbigt).
- Att jag är väldigt nära min mara-/tävlingsvikt.
- Att jag känner mig på glatt humör redan på morgonen.

En annan sak som inte är lika kul: era berättelser och känslor kring löpargrupperna ute i landet. Tråkigt att så många känner sig besvikna och förbisedda när syftet med många grupper är att alla ska kunna vara med.

Idag körde jag och Malin crosspass på Friskis & Svettis. Precis som tidigare år kan man träna gratis utomhus hos dem under sommaren – ett supererbjudande tycker jag. Det tar lite emot att skriva detta inlägg för mitt hjärta har alltid slagit lite extra för Friskis, jag tycker verksamhetsidén är fantastisk - däremot slutade dagens pass inte okej.

Jag tycker egentligen att cross borde vara det optimala för mig eftersom man varvar löpning med styrka men precis som förra året (då jag gick på många pass) så är det alltid något som gör att det inte blir så bra som det skulle kunnat bli.

Dagens cross var på Långholmen och där är det som många vet relativt kuperat. Som slutmoment körde vi tre tuffa backintervaller. Vi sprang i en trekant där man sträcka ett och två gav allt och sträcka tre återhämtade sig genom att gå eller jogga lugnt.

Flera valde att bara springa två av intervallerna men jag ville verkligen genomföra allt och blev därför en av de sista eftersom jag inte är så snabb. När jag och två till hade runt 50-100 meter kvar till gruppen som stod och väntade (låt säga att de väntat max 20 sekunder) så väljer ledaren att sticka med gruppen. Vi som fortfarande sprang bara tittade på varandra och undrade om vi sett i syne.

I intervaller ger man ofta allt, speciellt om man springer i grupp. Om vi är ett gäng som kämpar för att fullfölja alla intervaller ska man inte behöva se ens grupp överge en och springa vidare - vad är det för stil egentligen? Och vad signalerar det till oss som är kvar?

En annan sak som jag också upplever negativt med att springa i grupp (detta gäller inte bara Friskis utan alla löpargrupper jag provat på) är uppvärmningen. Idag sprang vi i 5.05-fart och det är på tok för snabbt för mig som första moment. Ofta kan jag tycka uppvärmningen är jobbigare än själva intervallerna och så ska det ju inte vara.

I övrigt: härligt att ligga vid vattnet och pumpa armhävningar i gräset. Väldigt somrigt!

Medan många av mina vänner springer Göteborgsvarvet kom jag hem från min träning lagom till att sändningen började på tv. Kändes fint att sitta i soffan och titta på medan de andra kämpade. Blev rörd av Isabellah Anderssons intervju efteråt, då kommentatorerna poängterade att de hoppats på mer från henne så förväntade även jag mig att hon skulle vara missnöjd – men istället sprudlade hon av energi och sa att loppet varit otroligt kul att springa och att hon var nöjd med sin insats. HELT RÄTT! Tiden är inte alltid viktigast.

Imorse gjorde jag hemmagjord glass av banan, blåbär, jordgubbar, kvarg och lite honung. Lagom till Eurovision är det dags att ta fram dem, fast jag kan erkänna att jag provsmakade en nyss - att sitta framför datorn och följa alla som springer varvet är jobbigt. Och glass är roligt som mellanmål, speciellt när det även är bra för kroppen.

För någon vecka sedan startade jag en tråd på Funbeat där jag efterlyste tillbehör till kött och fisk - men det fick inte vara potatis, pasta och ris. Pasta äter jag väldigt sällan eftersom min mage ofta får ont av det, potatis tycker jag inte är överdrivet gott och vanligt ris gör jag sällan. Istället brukar det bli matvete, bulgur, rotfrukter, sötpotatis eller blomkålsris som hamnar i matlådan.

Ikväll när jag får besök tänkte jag bjuda på lax med gulbeta- och morotsmos, annars har ju numer en hel lista med förslag på tillbehör att inspireras av när jag kör fast och bara lagar samma lika. Läs förslagen här.

Färgglad mat är den bästa. Här har vi en typisk sommarlunch a la Annika.

En rolig vecka har startat och det har redan hunnit bli tisdag. Igår vilade jag helt och satt istället på Konserthusets trappa och åt årets första jordgubbar.

Idag började jag dagen med PT-lektion och fick höra att jag aldrig varit så rörlig sedan jag började gå hos Andreas – det gjorde min dag för jag tänkte att det inte skulle vara så konstigt om min kropp dragit på sig något skit efter helgens långpass.

Så här har jag tänkt lägga upp resten av veckan:

Onsdag: Cirkelträning på morgonen + intervaller på kvällen

Torsdag: Morgonspinning (men tror det blir snooze) + promenad på kvällen

Fredag: -

Lördag: Spänst + trigger point

Söndag: HOTyoga + utomhusträning

Ser fram emot att kunna träna annat än långpass på helgerna. På söndag ska jag köra utomhusträning i grupp och på måndag blir det löpning med Runday - kul variation!

Jag är stolt, glad och lättad. Det sista långpasset innan Stockholm marathon är gjort - och det kändes faktiskt rätt bra trots att det både var långt och varmt. Har tragglat kilometrar med TSM sedan oktober och därför hunnit med att springa på både höstlöv, snö och varm barmark. Nu är det i princip över – eller nu har vi bara upploppet kvar!

Under dagens pass hann jag med att lyssna på två poddar och massor av musik. Jag tillägnade alla kilometrarna till olika personer för att orka – alla knep som får en att inte stanna får nyttjas känner jag.

Km 1-10 sprang jag för mig själv
Km 10-15 sprang jag för Sara och Cypern
Km 15-20 sprang jag för JockeP
Km 20-23 sprang för alla som peppat mig på Instagram idag – tack!
Km 23-25 sprang jag för Johan
Km 25-29 sprang jag för Emilia (vars dop jag missar pga maran)
Km 30 sprang jag för Ida – för att hon gjort TSM-tiden så rolig och bra

Note to self - frukost som var perfekt: äggknäcke, hallonsmoothie och magnesiumbrus1 liter powerade, 1 liter vatten + 1 resorb + 1 sesamkaka gick åt utan problem

Det här med att det alltid är lättare att lägga pengar på andra än sig själv – nu ska det bli ändring. Den senaste veckan har jag tänkt ”Varsågod Annika” och därför har jag köpt:

- Nya PT-lektioner som räcker långt in i juni
- En gul-grå (bästa färgerna) löparjacka och en matchande keps
- Två klänningar som fått kosta lite mer än vad jag egentligen tycker är ok. Min kollega lärde mig att om man kan se sig själv med plagget vid fler än tre tillfällen så får det kosta
- En massa nödvändiga (!) produkter från Blubeberry Lifestyle

Idag fortsatte kortet att dras under några härliga timmar tillsammans med vänner i ett smockfullt Kungsträdgården. Middag och en svalkande virgin strawberry daquiri satt riktigt fint i värmen. Imorgon fortsätter roligheterna, dags för kryssning med mina bästa tjejkompisar – varsågod Annika!

Idag ägde verkligen Nike Run Club gatorna i Stockholm, en cool sak att se och vara en del av. Jag vet inte hur många som kom till firandet av ettårsdagen men vi var ett rejält gäng som sprang intervaller eller distans.

Efteråt fanns en DJ på plats och så firade vi födelsedagen med smoothies, bubbel, energibars och en gigantisk tårta. Det var extra kul för mig som inte kört med Nike på länge (då det krockat med TSM) att många favoriter var på plats och sprang. Tack för all pepp!

Hur många gånger under vintern har man inte tänkt att "snart kommer det bli vår och gå att springa i t-shirt" - nu är vi äntligen här! Hurra!